idaliljekvist.blogg.se

2016-12-05
17:27:00

Fortsatt äventyr i Nya Zeeland

Halloj!

Vi har nu anlänt från Christchurch och sitter nu på flygplatsen i Melbourne i väntan på nästa plan som ska ta oss till Cairns. Vi har blivit ännu fler, då vi mötte Martin och hans kusin Ted här i Melbourne för att de ska ta samma flyg som oss. Det är mitt i natten här nu, så det får bli att spendera ännu en natt på en flygplats. Väl i Cairns ska vi även möta Felicias styvbror Mattias och hans vän Elias. Men nu till resten av road tripen i södra Nya Zealand.

25 Nov: Efter vi hade hämtat upp Ghia, för en andra gång, begav vi oss mot Geraldine. Vi kom till Geraldine, men när en av framrutorna hissades ner ville den inte upp igen. Vi ringde till Jucy som skickade en mekaniker till oss som var där inom en halvtimme. Han försökte fixa fönstret men det gick inte. Han blev då tvungen att tejpa fast fönstret med silvertejp och vi blev tvungna att åka direkt tillbaka till Jucy igen. Men eftersom vi redan bokat vandrarhem för natten fick vi vänta till nästa dag med att köra tillbaka.

26 Nov: Vi begav oss tillbaka till Jucy i Christchurch och väl där fick vi vänta i nån timme innan vi fick reda på att vi skulle byta bil ännu en gång och fick vänta ännu en timme till på bilen. Vi ville dock fortfarande besöka Tunnel Beach, som ligger längs östkusten, men även besöka Lake Tekapo. Då båda inte ligger längs samma väg fick det bli en en vända inåt landet till Lake Tekapo denna dagen, helt otroligt vackert där, för att sedan fortsätta ut mot östkusten igen och spendera natten i Oamaru.

27 Nov: Andreas födelsedag! Och första advent! Denna dag spenderades först med en kort biltur ner till Dunedin. Där hittade vi Cadbury chokladfabrik där de hade guidade turer. Det var för sent för denna dagen, men eftersom natten skulle spenderas där, planerade vi att göra det nästa dag. Vi gick rundor i staden och i köpcentret för att sedan sätta oss och äta lunch/middag vid 16-tiden på en restaurang av Andreas val (och mitt om jag får säga så). Där bjöd vi alla Andrea på maten tillsammans för att sedan hitta tillbaka till bilen och leta reda på det vandrarhem som jag, Felicia och Ghia skulle sova på.

28 Nov: Chokladfabriken öppnade 9 och vi var på plats för att se till att komma med i nästa rundvandring klockan 9:30. Det tog nån timme och man fick en massa gratisprover i både fast och flytande form. Under turen nämnde de även att världens brantaste gata fanns i staden och där brukar de rulla ner stora chokladkulor för. Vi var ju bara tvungna att bestiga den med vår bil, som tack gode gud var bättre än vår förra. Vi skrek och skrek uppför backen och när vi till slut var uppe började alla sjunga "On Top of the World" exakt samtidigt, då det var den låten som hade varit igång och tajmat perfekt. Vi trodde såklart att det fanns en annan väg ner, men det gjorde det icke. Så det var bara till att bromsa hela vägen ner och hoppas på att bromsarna höll, vilket de otroligt nog gjorde. Nästa destination blev Tunnel Beach, där det blev en halvtimmes gång upp- och (mest) nerför väldigt branta backar och trappor. Till slut kom vi till klipporna vid havet och en tunnel som ledde till en väldigt stenig stenstrand, väldigt fint där... och sen var det tillbaka upp- och nerför backarna och trapporna igen... Resan fortsatte mot Invercargill, där alla sov på vandrarhemmet den natten.

29 Nov: Vi var nu påväg mot Te Anau och planerade att tillbringa två nätter där för att hinna med att åka med färjan till Milford Sound en av dagarna. Den planerade vi att göra tidigare under morgondagen och bokade även in en rundtur i Glow Worm Caves på kvällen efter Milford Sound. Från början var det bara jag, Felicia och Ghia som sov inomhus där men under natten/morgonen smög Saga och Andrea sig in med sina sovsäckar och la sig bredvid elementet. 
 
30 Nov: Dagen började med att åka in till staden i Te Anau, då vi bodde lite utanför, för att åka färja i Milford Sound; en världsberömd fjord som var så otroligt vacker. Den tog ett par timmar och sedan återvände vi till vårt dåvarande hem och på kvällen var det sen dags för Glow Worm Caves; fascinerande men äckligt. Denna natten höll sig även Saga och Andrea sig inomhus från början.
 
1 Dec: Resan fortsatte nu mot Queenstown och även där spenderade vi två nätter där alla sov på vandrarhem. Men tror ni inte att något var fel med denna bilen också, högtalarna blev helt kassa och fungerade inte längre. Liksom vad är en road trip utan musik? Men vi bestämde oss för att härda ut och bara köra via mobilerna dem sista dagarna, vi ville inte förlora ännu fler dagar ju. Vi gick runt i Queenstown hela dagen och jag och Felicia bokade in att fallskärmshoppa från 12 000ft (ca 3657m) klockan 11:30 nästa dag. På kvällen beslöt vi oss för att lite spontant kolla på bio;  Allied. Efteråt var vi fortfarande inte särskilt trötta, eller så var vi för trötta, och gick in i Fear Factory; Nya Zeelands läskigaste hemsökta hus och bokade en vandring för en halvtimme senare. Halsen, eller öronen, är fortfarande inte riktigt tillbaka som vanligt, kan man ju säga. Så lite orolig över morgondagen blev man ju, då man skrek konstant nerför hela AtmosFear på Liseberg också som bara är lite över 100m högt. 
 
2 Dec: Dagen kom, tiden gick och till slut var det dags att hoppa. Inte alls så "farligt" som jag trodde jag skulle tycka att det var, förutom locket för öronen som var värre än vad man var beredd på. Jag skulle nog hellre hoppa fallskärm igen än att åka ett riktigt högt fritt fall iallafall, dock slipper man ju rymddräkten i ett fritt fall. Efter detta, med lock i öronen än, åkte vi upp i en så kallad Skyline Gondola, åt glass och tittade ut över Queenstown med bergen bakom sig. Vi tog oss sedan tillbaka till vandrarhemmet igen och spenderade resten av kvällen med att reda ut allt pengarelaterat; yay, matte! 
 
3 Dec: Nu började resan gå mot sitt slut och vi hade bara två nätter i Nya Zeeland kvar, varav en skulle spenderas i Franz Josef vid glaciären, och en var tvungen att spenderas i Christchurch innan bilen skulle tillbaka. På väg till Franz Josef körde vi inom Puzzling World i Wanaka och gick i labyrinten och illusionsrummen. Väl på vandrarhemmet så lagade alla mat och sen hade vi filmkväll; På Spaning med Bridget Jones fick det bli av dem filmer som erbjöds där.

4 Dec: Denna dag hade vi en ganska lång körning tillbaka till Christchurch framför oss, så vi unnade oss att bada i varmvattenbassänger utomhus vid glaciären i 2h innan bilturen. 36-, 38- och 40-graders pooler fanns det och var mycket mysigt och välbehövt. Vi var tillbaka i Christchurch på kvällen där jag, Felicia och Ghia checkade in på ett B&B och tog en skön dusch var. Min och Ghias var tydligen lite för sköna och långa kanske, då ägaren var rädd att varmvattnet skulle ta slut.

5 Dec: Vi gick upp tidigt för att lämna bilen till Jucy, men behövde varken tanka eller städa den på grund av allt kladd med alla bilar. Vi fick skjuts till flygplatsen och skulle sitta där och vänta i 11h på flyget som skulle ta oss till Melbourne, där vi nu sitter/sover och vårt flyg går 8h efter det att vi landade; 6:10. 
 
Det var vår sista vecka i Nya Zeeland och framöver kommer jag nog att återgå till att inte skriva dag för dag, men det väntas mycket mer spännande väl tillbaka i Australien. Vi hörs!
 
-----------------------------
 
Heey!

We have now arrived from Christchurch and are sitting on the airport in Melbourne, waiting for the next plane that's taking us to Cairns. Our group has grown as we met up with Martin and his cousin Ted here in Melbourne since they're taking the same flight. It's the middle of he night here now so we'll have to spend yet another night at an airport. Once in Cairns we're also meeting up with Felicia's stepbrother Mattias and his friend Elias. But now, the rest of our road trip in southern New Zealand.

25th Nov: After picking up Ghia, for a second time, we headed towards Geraldine. We got to Geraldine, but when one of the front windows was rolled down, it didn't go up again. We called Jucy who sent a mechanic to us and he was there within half an hour. He tried to fix the window but he couldn't. He then had to tape the window with duct tape and we had to drive back to Christchurch again. We had though already booked a hostel, so we spent the night there, and decided to drive back the next morning instead.

26th Nov: We drove back to Jucy in Christchurch where we had to wait for an hour only to find out that we had to change car again. Then we had to wait another hour for the other car. However, we still wanted to visit the Tunnel Beach, which is by the east coast, but also visit Lake Tekapo. As the both of them aren't on the same road, we spent the day driving further into the country  to visit Lake Tekapo; incredibly beautiful. We then continued out towards the east coast again and spent the night in Oamaru.

27th Nov: Andrea's birthday! We started the day off with a short trip down to Dunedin. We found a Cadbury chocolate factory there that had guided tours. It was too late that day but since we were spending the night there anyway, we decided to do it the next day instead. We walked around in the town and in the mall to finally sit down and have lunch/dinner around 4pm at a restaurant of Andrea's choice (and mine if I may say so). We all split Andrea's bill and then went to find the car and then the hostel that me, Felicia and Ghia were sleeping at.

28th Nov: The chocolate factory opened at 9am and we were there to make sure we made it with the next group at 9:30am. It took an hour or so and we received a lot of free samples, in both solids and liquids. They also mentioned that the world's steepest street was in town where they use to roll down big chocolate balls. We just had to try and climb that with our car, that thankfully was better than our last one. We screamed and screamed going uphill and when we finally reached the top everyone started singing "On Top of the World" at the exact same time, as that was the song playing and it timed perfectly. We of course thought there was another way down, but that was not the case. With no other choice we gave it a shot by braking the entire way down, hoping that the brakes wouldn't break, which they by some miracle didn't. Our next destination was Tunnel Beach, where we had to walk up and (mostly) down very steep hills and stairs. We finally reached the cliffs by the sea and a tunnel that led to a very rocky rock beach, very nice... and then we had to walk back up and down those hills and stairs again. We continued to Invercargill, where everyone spent the night at the hostel.

29th Nov: We were now heading for Te Anau where we were going to spend two nights to have the time to take the ferry out to Milford Sound on one of the days. We planned to do it early the next day and we also booked a tour in the Glow Worm Caves for the evening after Milford Sound. To begin with it was just me, Felicia and Ghia who slept inside at the hostel, but Saga and Andrea snook in during the night/morning and lied down next to the radiator. 
 
30th Nov: We started the day by heading in to the city of Te Anau, as we were staying a bit outside of it. We took the ferry to Milford Sound, a world known fiord which was incredibly beautiful. It took a couple of hours and then we returned to our then home. At night we went to the Glow Worm Caves, which was fascinating but kind of gross. The following night Saga and Andrea joined us and they too slept inside from the beginning.

1st Dec: The journey continued to Queenstown where we also spent two nights and everyone slept in a hostel. But guess what? Something was wrong with this car as well: the speakers broke somehow and didn't work anymore. Like, what's a road trip without music? But we decided to just live with it and play music from  our phones for the last few days, we didn't want to lose even more days. We strolled around in Queenstown the whole day and me and Felicia planned to skydive from 12 000ft (ca 3657m) on the following day at 11:30am. In the evening we spontaneously decided to go to the cinema and watch Allied. We still weren't very tired afterwards, or maybe we were too tired, so we decided to go on a tour in the Fear Factory; New Zealand's scariest haunted house. Let's just say that my throat, or ears, still haven't recovered. Considering that, and the fact that I screamed the entire way down on AtmosFear in Liseberg which is just over 100m high, I got a bit worried about the coming day.

2nd Dec: The day arrived, time past and it was finally time to jump. It wasn't as bad as I thought it would be, except for the pressure in the ears which was worse than expected. I would definitely skydive again over going up a really high drop tower ride, though you don't have to wear a space suit when going up a drop tower ride. Afterwards, still not having evened out the pressure in the ears, we went up with a Skyline Gondola to have ice cream, while looking out over Queenstown with the mountains behind it. We made our  way back to the hostel and spent the rest of the night figuring out all payments to each other; yay, math!

3rd Dec: Our journey was coming to an end with only two nights left in New Zealand. One night was going to be spent in Franz Josef by the glacier and one had to be spent in Christchurch before returning the car. On our way to Franz Josef, we stopped at Puzzling World in Wanaka to visit the maze and the illusion rooms. When we arrived to the hostel we cooked food and had a movie night; Bridget Jones: Edge of Reason, out of the movies that were available there.

4th Dec: We had quite a long drive ahead of us to Christchurch this day, so we stopped to enjoy some hot water pools by the glacier for 2h. There were 36- 38- & 40 degrees pools there which were very nice and well needed. When in Christchurch, me, Felicia and Ghia checked in to a B&B, where we all took a nice shower each. Mine and Ghia's showers were apparently a bit too nice and long, as the owner was afraid that the hot water would run out.

5th Dec: We got up early to return the car to Jucy, but we didn't have to fill it with gas nor clean it because of all the drama with all the cars. We got a ride to the airport where we had to wait for 11h on our plane that was taking us to Melbourne. This is where we're sitting now, waiting for another 8h before we leave for Cairns at 6:10am. 
 
That was our last week in New Zealand and I'm probably going to go back to not write day by day, but many more exciting things are waiting once we're back in Australia. See ya!
2016-11-25
11:05:00

Sydney, Surf Camp & Nya Zeeland

Hej, hallå! 

Det här inlägget, och förmodligen nästa med, kommer läggas upp lite annorlunda och vara mer ett dag-till-dag-inlägg och smockade med bilder. Så nu kör vi:

7-13 Nov: Det här var sista veckan i Sydney, alltså även sista jobbveckan. Det var lite otydligt hur mycket jag skulle få jobba, men till slut blev det nästan som en vanlig vecka. Jag jobbade 34h varav 5h på söndagen var voluntärt utan betalning, då jag så gärna ville vara på jobbet så mycket som möjligt även sista dagen innan vi lämnade. Det har varit mycket skratt men det blev även en del tårar, speciellt sista dagen... och flera dagar efter, kan fortfarande bli tårögd ibland; saknar allt och alla så...

14-18 Nov: Men på måndagen efter var det dags för Surf Camp i Seven Mile Beach. Det var en del vind men inget regn, blöta våtdräket och brända fötter & händer då jag glömde den lilla detaljen att smörja dem första dagen. Utöver det, och min stukade fot som även orsakat ett dåligt knä och som gjorde att jag inte kunde surfa de sista dagarna, var allt toppen! En av dagarna gick jag på yogalektion istället för en surflektion. Det var god mat varje dag, varav det var kängurukött minst två gånger, trevliga människor och härliga och roliga coacher.

 
18-19 Nov: När vi återvände till Sydney för en natt, hade vi inte bokat något vandrarhem, så det blev en utenatt för oss. Men vid 3-4 tiden  blev det för kallt och vi alla flyttade in "inomhus" till World Square shopping center istället. Jag fick se The Gardens en gång till och de var så snälla och lät oss ha våra väskor i deras förvaringsrum för dagen. Flyget till Christchurch i Nya Zeeland gick 19:30, så vi spenderade dagen med att fixa med lite "pappersarbete" och småsaker som inte blivit av tidigare och tog sedan en taxi till flygplatsen.

20 Nov: Klockan 0:30 anlände vi i Christchurch och jag passade på att skypa med familjen, då vi ändå skulle spendera natten på den kalla flygplatsen, där jag somnade vid 4 för att sedan bli väckt vid 6. När dagen äntligen kom så tog vi en taxi till ett vandrarhem där jag och Felicia spenderade natten och vi fick även ha vårt bagage där under dagen då det var för tidigt att checka in. Vi gick rundor i Christchurch; gick på museum och jag och Andrea sov i den botaniska trädgården medan Saga och Felicia gick runt i den. Saga och Andrea åkte sedan tillbaka till flygplatsen... trodde jag. När Felicia skulle gå på bio den kvällen hade jag följe med henne till Burger King och satte mig där för att äta. Gissa vilka jag ser där; Andrea och Saga!

21 Nov: På morgonen tog jag och Felicia bussen till Jucy där vi mötte upp Saga och Andrea för att ÄNTLIGEN hämta upp vår bil. Vi fick en liten, gul Hyundai och körde sedan tillbaka till flygplatsen för att plocka upp Ghia. Det visade sig att Ghias bagage inte följt med hela vägen, troligen på grund av för lite bytestid mellan flygen i Dubai. Vi bestämde oss ändå för att ta oss till Greymouth på andra sidan genom Sydalperna och få väskan skickad till det vandrarhem vi skulle bo på där. Vi stannade vid Arthur's Pass på vägen och gick i massa, massa backar och trappor upp till The Devil's Punchbowl Waterfall, och sedan ner för alla backar och trappor igen. När vi anlände till vandrarhemmet checkade vi in i rummet som hette Monkey och som vi hade helt själva bortsett från en person, men väskan hade inte kommit fram än som lovat, och inte heller dagen efter.
 
22 Nov: Eftersom väskan ej kommit fram nu heller bestämde vi oss för att stanna en natt till, dels för att ge väskan en chans till men även för att det var ett riktigt schysst vandrarhem. Så denna heldag blev det en biltur till Punakaiki och The Pancake Rocks där vi gick bland bergen och klipporna. När vi återvände till vandrarhemmet fick vi planera hur vi skulle göra dem kommande dagarna, då Ghia fortfarande inte hade fått sitt bagage, som hon såklart gärna ville ha. Så vi beslöt oss för att Ghia skulle ta tåget genom Sydalperna tillbaka till Christchurch och plocka upp bagaget som vi visste var på flygplatsen där. Vi andra skulle ta en liten road trip i norra delen av den södra ön sålänge och sedan plocka upp Ghia i Christchurch om ett par-tre dagar igen.  
 
23 Nov: Vi började denna dag med att tanka och sedan släppte vi av Ghia vid tågstationen för att sedan fortsätta norrut mot Motueka. Där spenderade vi natten på ett vandrarhem, där Andrea och Saga som inte sov där inte ens fick sätta foten på marken inom området, hårda bud. Väl där tog vi en promenad i den lilla staden ner till havet där vi tänkte vi kunde känna på vattnet, men det visade sig vara ett avlopp, riktigt synd. 
 
24 Nov: Vår nästa destination och främsta mål med road tripen i norra delen av södra ön var Abel Tasman, som låg precis norr om Motueka. Så vi bilade upp dit till byn Marahau, som låg vid viken Sandy Bay som längre ut blev Tasman Bay, och hann precis med att boka kajaker till nästa säkerhetsgenomgång som var om 10min; 8:30. Där kajakade vi runt i Abel Tasmans nationalpark, gick i land på en av de underbart fina stränderna, tog en promenad i den härliga skogen, åt lunch och paddlade sedan vidare för att vara tillbaka runt 15. Väl tillbaka passade vissa på att ta en välbehövd dusch och sen fortsatte resan längs kusten till Nelson, där natten spenderades och blev på så sätt bara ett stopp på vägen. 
 
25 Nov: Nästa dag satte vi kurs direkt mot Christchurch, men på grund av jordbävning, som skedde bara några dagar innan vi anlände till Nya Zeeland, så var vägen längs östkusten genom Kaikoura, tillsammans med hela staden, förstörd så det var avstängt. Så det fick bli en tur snett genom landet istället, men att köra genom lite mer berg är väl inget man klagar på direkt. Innan vi plockade upp Ghia på hotellet hon hade bott på, så var vi tvungna att köra inom Jucy, stället där vi hyrde bilen. Vi hade nämligen haft väldigt låga nivåer av olja, kylarvätska... ja i stort sett allt och hade fått det bekräftat av flera andra personer med. Istället för att bara fylla på bilen fick vi byta bil till en silvrig Nissan. Jag gillade först inte bilen och fick en dålig känsla av den, men den var lite större inuti och hade mycket större bagageutrymme, vilket innebar att alla fem väskor skulle få plats iallafall. Till slut vid 16-tiden så hämtade vi upp Ghia, och hennes väska, och vi kunde äntligen börja vår road trip på riktigt tillsammans! 
 
Hoppas ni gillade inlägget och ser fram emot nästa, då det säkert blir många fler bilder och äventyr! Vi hörs!
 
-----------------------------
 
Hi, Hello!

This blog post, and presumably the next one too, will look a little bit different as it will be more of a day to day post and crammed with photos. So here it goes:

7-13th Nov: This was the last week in Sydney, which also means the last week of work. It was a bit unclear how much I was going to work, but in the end it turned in to an almost normal week. I worked for 34h but 5 of those hours on Sunday were volunteer work without pay, as I wanted to be at work as much as possible even on the last day before leaving. We've laughed a lot, but also a few tears, especially on the last day... and days after; I still get tears in my eyes sometimes, I'm missing everything and everyone so...

14-18th Nov: But on the following Monday it was time for Surf Camp in Seven Mile Beach. It was a bit windy but no rain, wet wetsuits and burnt feet and hands as I may have forgotten to put sunscreen on them on the first day. Besides from that, and my sprained ankle that had also caused a bad knee causing me to not be able to surf the last few days, everything was great! I went on a yoga lesson instead of a surfing lesson one of the days. The food was good, with kangaroo meat at least twice, the people there were nice and the coaches were awesome and hilarious.

18-19th Nov: When we returned to Sydney for one night, we hadn't booked any hostel, so we had a night outside. But around 3-4am it got too cold so we moved "inside" to World Square shopping centre instead. I got to see The Gardens once more och and they were kind enough to let us keep the bags in their storage room for the day. The flight to Christchurch in New Zealand didn't leave until 7:30pm, so we spent the day taking care of some finale things and paperwork that we hadn't had time to deal with before, and took a cab to the airport.

20th Nov: At 12:30am we arrived at the airport in Christchurch and I took the time to Skype with the family, as we're gonna spend the night at the cold airport anyway, where I fell asleep at 4am only to be woken up at 6am. When the day finally came we took a cab to the hostel where me and Felicia were spending the night and we also stored our bagage there for the day as we couldn't check in so early. We strolled around in Christchurch; went to a museum and me and Andrea slept in the Botanic Garden while Saga and Felicia took a walk in it. Saga and Andrea layer returned to the airport... or so I thought. When Felicia were going to the cinema the evening a walked with her to Burger King and sat down to eat. Guess who I see there; Saga and Andrea!

21st Nov: In the morning me and Felicia took the bus to Jucy where we met up with Saga and Andrea to FINALLY pick up our car. We got a tiny, yellow Hyundai and then drove to pick up Ghia at the airport. It turned out that Ghia's baggage hadn't followed all the way, probably because of too short transfer time in between flights in Dubai. We still decided to go to the other side through the Southern Alps and have the bag sent to our hostel there. We stopped on our way there at Arthur's Pass and walked up lots and lots of hills and stairs to reach the Devil's Punchbowl Waterfall, and then down all those hills and stairs again. When we arrived at the hostel, we checked in to our room Monkey, that we had all to ourselves except for one other person. The bag hadn't arrived as promised that day or even the following.
 
22nd Nov: Since the bag still hadn't arrived we decided to stay for another night, partly to give the bag another chance but also because the hostel was quite nice. So this full day was by taking a trip to Punakaiki and The Pancake Rocks, where we walked among the mountains and cliffs. When we returned to the hostel we had to figure out a plan for the next few days, as Ghia still didn't have her baggage, that she very much wanted to have of course. So we decided that Ghia would take the train back through the Southern Alps to Christchurch and pick up the baggage that we knew was at the airport there. The other four of us were to go on a road trip in the north part of the southern island in the meantime and then pick up Ghia in Christchurch in a couple of days.

23rd Nov: We started the day off by stopping for gas and then drop Ghia off at the train station to then continue north to Motueka. We spent the night there in a hostel that Saga and Andrea, who weren't sleeping there, weren't even allowed to step inside the gate, harsh. When we were there we went for a walk in the little town and down to the water. We thought would feel the water but it turned out to be an outlet, too bad.

24th Nov: Our next destination, and main goal with the road trip in the north part of the southern island, was Abel Tasman, which was just north of Motueka. So we took the car to a little town called Marahau, which was just by Sandy Bay, which turned into Tasman Bay further out. We were just able to book kayaks before the next safety review that was in 10min; 8:30am. We kayaked our way in Abel Tasman's national park, went ashore on one of the beautiful beaches, took a walk in the lovely forest, had lunch, continued to paddle some more and returned at 3pm. When we got back some of us took a much needed shower and we continued our trip along the coast to Nelson. We only spent the night there, so it was only a stop on the way.

25th Nov: The next day we headed straight for Christchurch, but because of the earthquake, that happened just a few days before we got to New Zealand, the road along the south coast through Kaikoura, together with the town, was destroyed and therefore closed. So we had to go across the country instead, but who's complaining about driving through more mountains? Before we could pick up Ghia, we had to drop by Jucy, where we had rented the car. We had had very low levels of oil, coolant... pretty muh everything and we had had it checked by several others as well. Instead of just filling everything up, we switched to a different car, a silver Nissan. At first I didn't like the car and had a bad feeling about it, but it was a little bit bigger and a much bigger trunk, meaning all five bags would fit in it at least. At last, around 4pm, we picked up Ghia and could finally start our road trip together for real! 
 
Hope you liked the post and are looking forward to the next one, which I'm sure will be with more photos and adventures! See yay! 
2016-11-06
06:38:00

Mixed emotions

Hej där,

Längesen sist,  jag vet, men allt har gått så snabbt här och jag kan inte fatta att vi har varit i Sydney i nästan 7 veckor redan. Något annat jag inte kan fatta, eller vill för den delen, är att vi snart måste lämna härifrån. Fast att vi faktiskt lämnar för att åka vidare på Surf Camp och till Nya Zeeland, som vi alla ser jättemycket fram emot, så har jag blivit så fäst vid livet och människorna som man har kommit nära här. Jag kommer sakna alla på jobbet sååå mycket, jag kommer sakna själva jobbet i sig... ja jag kommer säkert till och med sakna dem tidiga morgnarna. Och med tidiga morgnar menar jag verkligen tidiga; upp varje dag 4:45 och lämna hemifrån 5:45 för att börja jobba 6. När jag slutat har varierat från allt mellan 14 till 17, så det blir rätt många timmar om dagarna i veckan. Men jobbet är riktigt roligt och jag trivs så himla bra att man märker inte att man jobbar så länge, tiden verkligen bara flyger förbi, speciellt under rusningstiden.
 
Jag känner mig verkligen som hemma här i Sydney, likaså gjorde jag på Island, så det här med att resa och bo på olika ställen i världen verkar ju verkligen vara min grej. Som ni nog förstod så gick det ju vägen med jobbet på cafét, The Gardens, och jag har jobbat heltid där alla dagar i veckan inklusive helger. Har varit ledig 4 dagar sedan jag började jobba där den 5 oktober och har arbetat ca 50h i snitt per vecka. Vissa dagar har jag arbetat 11h medan andra bara blivit 4h under rusningstiden men de flesta dagarna blir det mellan 7-9h. Helgerna är lite lugnare och vi öppnar en timme senare klockan 7 samt stänger 14 istället för 16.
 
Utöver jobb, jobb och jobb så har man inte hunnit med så mycket mer. Då jag är den enda som är ansvarig för salladssektionen där och behövs varje dag större delen av dagen så blir det mycket jobb, men det har jag verkligen ingenting emot, känns skönt att vara uppskattad och behövd. Nu när vi ska lämna så behövs det ju dock nya personer som kan  ta över framförallt min position men även Felicias position som kassapersonal och/eller servitris ute på golvet. Så då erbjöd jag mig att försöka hitta några som kunde komma in på prövningar, dels för att underlätta för min chef Bips, då jag kände mig lite skyldig som var tvungen att lämna, men även för att jag tyckte det kunde vara en kul grej. Trodde inte jag skulle få jättemycket svar men hela 33 personer anmälde intresse för jobbet. Så den senaste tiden har jag haft kontakt med runt 20 personer och vi har prövat 8 personer under bara denna veckan. Det krävs ett speciellt sinne och fokus för att kunna ta över min position, så i början gick det inte så bra men vi tror oss ha hittat någon eller några som passar för dem olika positionerna nu iallafall. Så inte bara har jag lekt arbetsgivare utan även varit ansvarig för att träna upp och då pröva dem olika personerna. Med vissa har det blivit lite extra arbete för min del medan andra har underlättat både mitt och Bips arbete. Så nu när jag väl har hittat en bra ersättare så innebär det antagligen att jag bara kommer behövas under rusningstiden den sista veckan. Får tid att vila upp mig inför resan men skulle inte ha något emot att kunna jobba så mycket som möjligt den sista tiden.

Jag har som sagt dock varit ledig några dagar och då har man passat på på kvällen när de andra med är lediga eller har slutat för dagen att hitta på lite saker. En av kvällarna, en lördag och tydligen varje lördag, så var det fyrverkerier vid Darling Harbour så jag, Felicia & Saga stack dit där då. Andrea jobbar tyvärr helgkvällar och kunde inte följa med då. Det har ju varit Halloween med men på grund av allas jobb så firades inte det direkt utan vi bestämde oss för att mysa till det lite på taket i tisdags istället. Vi köpte champagne och lite smått och gott att ha till och satt där uppe i ett par timmar med utsikt över hela Sydney. 
 
Men det ska nog vara det mesta sen sist, inte jättemycket nytt, men tanken var ju trots allt att vi skulle bo som "vanligt" här i Sydney de första veckorna. Vågar inte ens gissa på när mitt nästa inlägg blir då vi som sagt ska på Surf Camp och vidare till Nya Zeeland. Efter det är det tänkt att vi ska flyga tillbaka till Cairns vid Barriärrevet och sedan road tripa ner till Sydney igen för att fira nyår där. Flyget hem går den 10 januari och vi är beräknade att vara hemma i Sverige igen den 14 januari, då planen fortfarande är att vi ska stanna i Hongkong ett par nätter på vägen hem med. 

Så vi hörs!
 
-----------------------------
 
 
Hi there,

Long time no see, I know, but time has gone by so fast and I can't believe we've been in Sydney for almost 7 weeks already. Another thing that I can't, or want to, wrap my head around is that we're leaving here soon. Even though we are leaving for Surf Camp and later New Zealand, which we're all very much looking forward to, I have grown so fond of the life and all the people that I've gotten so close to here. I'm gonna miss everyone at work sooo much, I'm gonna miss work itself... hell I'm probably even gonna miss the early mornings. And trust me when I say early; getting up at 4:45am every day and leaving home at 5:45am to start work at 6am. The times when I end work has varied between 2pm and 5pm so it's quite many hours a day in a week. But the work is so much fun and I like it there so much that I don't even notice that I work for so long. Time really just flies by, especially during the rush hours.

I really do feel like home here in Sydney, as did I in Iceland, so this travelling thing and living at different places in the world really seems to suit me. As I'm sure you've figured out things went well with the job at the café, The Gardens, and I've been working there full time every day of the week including weekends. I've had 4 days off since I started there on the 5th of October and I've been working about 50h on average a week. Some days I've worked for 11h while on others it's only been for 4h during the rush hours, but most days are between 7-9h. The weekends are a bit calmer and we open an hour later at 7am and close at 2pm instead of 4pm.

I haven't really had time for much more besides work, work and work. As I'm the only one responsible for the salads section there and I'm needed every day most time of the day it's a lot of work, but that's not something that I mind; it feels good to be appreciated and needed. Now that we're leaving though, new staff is needed to most importantly replace me at the salads section but also Felicia at the register and/or as a waitress out on the floor. So I offered to try and find some people for trials, partly to facilitate my manager Bips, because I felt a little guilty for leaving, but also because I thought it would be a fun thing. I didn't think that I would have much response, but I got 33 replies. So lately I've been in contact with around 20 people and we've trialed 8 persons this week only. It takes the right mind and focus to take my place at that position, so we had a little bumps along the way but we think we've found some good people for the different positions now. Not only have I been acting as an employer, but I have also been responsible for the training and trialing of the different persons. Some of them created some extra work for me while other facilitated mine and Bips work. Now that I've finally found a good replacement, it probably means that I'm only gonna be needed for the rush hours the last week. I'm gonna have time to rest up for the coming trips, but I wouldn't have anything against working as much as possible the rest of the time left here. 
 
 As mentioned, I have had a few days off. So when the others are off too or have ended for the day, that's when we've had the opportunity at night to do things together. One night, a Saturday and apparently every Saturday, there were fireworks at Darling Harbour so me, Felicia & Saga went there then. Andrea works weekend nights so she couldn't join us then. It was Halloween as well, but because of everyone's work we didn't really celebrate it, but we decided to have a cosy night in on the rooftop on Tuesday instead. We bought champagne and a little something to eat and sat up there for a couple of hours with the entire city of Sydney as a view.

I think that should be it since last time, not a lot has happened, but we were supposed to actually live as "normal" here in Sydney the first weeks. I don't even dare guess when my next post will be since, as I said, we're going to Surf Camp and later to New Zealand. Then we're flying back to Cairns by the Barrier Reef and will make a road trip back down to Sydney to celebrate New Years there. Our flight home is on the 10th of January and we're supposed to be back home in Sweden on the 14th of January, as we're still planning on staying a few nights in Hong Kong on our way home.

Until next time, bye!